”Med kameran och ett enkelt bildspråk fryser jag nuet
med innehåll från förr för att möjliggöra samtal utifrån minnen.”
Genom hela livet prata vi minnen med vänner och bekanta. Vi skrattar, vi gråter och ibland blir vi oense om vad som hände vid olika tidpunkter i livet. Oavsett vilken känsla som uppstår, betyder samtal kring minnen oerhört mycket för oss. Att se bilder gör omvärlden förståelig och den skapar möjlighet att hantera tid. Bilder hjälper oss även att kommunicera, både på nya sätt och behålla den förmåga vi har. Med andra ord så inverkar bilder på livskvaliteter som är avgörande för hur vi mår, gammal som ung.
I fotoprojektet Jag minns… har jag valt att göra en bildsvit om potatis och med avstamp i 1950-70 talets Sverige. Vid mina första tankar upplevdes potatis som en trivial knöl men desto mer jag tänkte, kom jag på att potatisen är något som de flesta som var unga under tidsperioden kan relaterar till på olika vis. Ett av de minnen som människor bär med sig längst är matminnen. Vilket gjorda att potatis upplevs vara generaliserande och samtidigt vara något som kan smyga sig i den privata minnesbanken och bli personliga berättelser. Efter bildsviten av potatis har flera sviter tillkommit som innehåller natur och mer mat…
Bildernas enkelhet ger åskådaren utrymme att placera sina minnen, fantasier och verklighet utifrån bilden. Jag har medvetet valt att skapa bilder där jag försöker vara så nära verkligheten, som den var för ungefär 50 år sedan. Detta för att minnen på insidan kroppen inte gulnar som gamla fotografier
Lillan Persson